I mitt fattiga hem i Norrland vid Jultiden var det bråda dagar. Mor sydde om natten, det var väl ett förkläde till en av oss systrar eller ett par korta byxor till någon av bröderna. Far var sågverksarbetare med skift det var fint tyckte jag, för jag hade ju läst i skolan att Josef, som var far till Jesus var timmerman. Så skulle det hackas till lungmos. Mor hade två sorts knivar och i en träho hackade hon det smått samt kokade korngryn till. Så skulle det köpas blod i slakteriet, rågmjöl till palt och till det fick vi fläsk i skivor eller lingon. Någon skinka visste vi inte om eller frukt eller nötter eller apelsiner, men risgrynsgröt, julkorv och det goda hembakta brödet. Det skurades på golv, trästolar, lades på rena trasmattor som var hemvävda. Vi hällde upp mjölk i stora fat och fick grädde genom att skumma av med en sked. Så skulle det sågas ved som räckte till brasor i kakelugn och spis. Det var far som tände på morgonen med späntstickor. Det doftade om veden från vedboden, nyhuggen furu. Och så tvättstugan, det skulle tvättas linnesärkar och livstycken som vi hade att fästa strumporna på. Den som hade gått flitigast på frälsningsarmens möten och fått mest stjärnor i boken, som sattes dit vid varje besök, det var jag och jag var sju år. Då blev jag bjuden till Julfest på möteslokalen, där fick vi äpplen och julgranskarameller, fick svarta yllestrumpor och ett trikålivstycke samt ett par underbyxor av flanell. Dan före dan följde min äldste bror, Ferdinand, och jag med far till skogen, det skulle huggas en Julgran som drogs hem på kälke. Inne i kammaren framför verandadörren skulle den stå. På Julaftons morgon tände mor ljus i fönstren som skulle lysa för alla stadsbor som åkte förbi i släde till kyrkan med bjällerklang. Någon julmusik hade vi inte, det fanns inge radio då nittonhundratolv. Vi gick till kyrkan på julottan på juldagsmorgon. Efter vi delat ut julklappar på Julafton, ätit julgröt, sovit tidigt på kvällen var vi pigga att följa med till kyrkan och sjunga Var hälsad sköna morgonstund.
