Mitt hus var så enkelt, en kökssoffa, en skänk, ett par trästolar från Gustav Wasa-tidens stil med raka ben, dalastil, ett klaffbord, mycket blommor i fönstren. Alltid var det en liten bror eller syster som skulle ses till. Jag var ju äldst. Det skulle vara vagga. Vi hade en som alla syskonen vaggats i. Vi blev nio. Så skulle det bäras hem vatten i tjugofem liters kopparhinkar och skura kopparpannor, sågas ved, bäras ut slask. Ingen fåtölj att sitta i för mor när hon var trött. Men vi hade den rätta humorn. Far var en lustig herre, arbetade på Torsviks sågverk i hela fyrtiofem år, senast som eldare. Julen var vi förväntansfulla, mest för att faster Gärda kom på julkvällen med en korg med äpplen och gott. Så fick jag komma på julgransplundring varje år i uppväxtåren. Min kusin Gustav spelade julsånger på piano. Vi dansade långdans och lekte ”bro bro o prejas” och ”tjuv o skälm”, så fick vi choklad med vispgrädde. Det var bara jag av alla syskonen som blev bjuden, konstigt nog. Hade alltid söta klänningar med spetskrage på. Faster Gärdas tre söner gick i läroverk. Så dog farbror Kalle i spanska sjukan 1918. Och faster Gärda blev änka.

Då jag var sjutton år reste jag till storstaden första gången och tog plats i familj. Ingen mötte när jag kom fram. Jag fick fråga mig fram. Kom så till Sankt Eriksgatan 10 gående med min spånkorg med lite kläder som jag ägde. Togs emot av en sur och tråkig dam. Hon skötte om hemmet för en svåger som blivit änkeman med en liten son. Det var inte mycket trivsel där och dåligt med mat. Mager och svag var jag förut. Inte fick jag portnyckel eller dörrnyckel, så jag kunde gå ut och äntligen få se på de breda avenyerna, på folk och i skyltfönstren. Hade en vän, en flicka som hette Signe som arbetade hos en som hette Sandrew. Förtretade gick jag en dag rätt ut i vimlet ner till Humlegården, utan att förstå hur illa det kunde gå för en oerfaren landsortsflicka. Hade en liten slant till en bit gammalt kaffebröd samt köpte en DN för att se efter en ny plats. Såg en annons om hjälp i hushåll, Brahegatan 4. Det var nära. Jag gick dit, en lång stilig dam öppnade. Det var en sexrums våning. Fru Huldt som hade haft sin tjänst där länge var ett duktigt och kunnigt hembiträde som skött allt. Tre söner fanns i familjen som gick i läroverk. Jag talade om min situation, blev bjuden på cacao i köket. Jag skulle få hjälpa henne med det jag kunde. Själv skulle hon laga maten. En städfru kom varje fredag. Jag diskade, tvättade veckotvätten, strök den och skurade köksgolvet. Tog varje chans att spegla mig i den stora spegeln i matsalen. Jag skulle ju bli skådespelare hade jag tänkt. Först förstås mannekäng. Herr Huldt sågs bara när han kom hem till middag, en imponerande man. Han hade blivit så besviken på att tredje barnet också var en son. Sängkammaren bäddade frun själv, tömde nattkärlet gjorde förstås jag. Jag fick gå ut på Strandvägen och promenera. Det var ett strög då. Fick en kväll sällskap med en ung pojke som hette Grünewald. Han log i smyg åt mina kängor och urblekta vindtygsdräkt. Vi skildes vid porten.

På väggen i köket satt ett skåp, på det kunde jag se när frun önskade något 1:an var matsalen 2:an var herrummet och 3:an var sängkammaren. En gång skulle jag servera, det var frun som hade dukat i matsalen. Desserten skulle senare tas in samt assietter. När det knäppte till på skåpet gick jag in med dessertskålen, men det var fel, det var bestick till stekfatet som fattades, så jag fick vända med skålen. Mitt intresse för hushåll var inte stort då inte. Min håg stod till teater och operettens värld. Hade varit med på Teatern i min hemstad, först som tomte i en sagopjäs senare i en lokalrevy för amatörer. Där var jag dels i baletten samt dansade ett soloparti som älva. Jag hade inget betalt för mitt arbete annat än, som det hette, fritt vivre, det vill säga mat och husrum. En pigkammare där jag hade en säng, en byrå och en stol. Efter skolan, sönernas, skulle vi då förstås resa på sommarnöje med skärgårdsbåt. På Arholma ö hade de hyrt varje sommar en stuga av en fiskare familj. Där fanns äntligen ett par flickor, som jag kunde träffa på min fritid. Där tog jag mina första danssteg på en loge. Blev bjuden på vin en kväll vi var sex stycken ungdomar, jag var yngst, när jag skulle försöka mej på att röka en cigarett, höll jag på att bränna upp håret i pannluggen, blev nervös och när jag tackade för mej sa jag tack för samlaget, utan att förstå varför de flabbade så, visste inte då vad det ordet innebar.

På hösten kom det brev från mor. Det var tvunget att jag reste hem. Mor väntade åter barn, sitt sjätte. Jag var hemma ett par år och hjälpte mor

Så blev det en ny resa, ett nytt arbete i Sollefteå på Café. En flicka som också hette Fanny hade en syster där. Det var trevligt, militärer kom ofta till caféet, en som hette Erik blev så intresserad, tog flera kort av mig, han var från Falun, ville att jag skulle följa honom till hans föräldrar, fadern hade möbelaffär. Men det lockade inte mej, det blev hemresa, ett nytt syskon var på väg. Hemma ett par år igen. Sedan blev det pressbyrån ett par år i kiosk på järnvägen. En pojke som hette Calle, son till fröken Lundström, som jag hade sällskapat med hade rest till Stockholm som stamanställd i armén, vi brevväxlade. Jag blev intresserad av en som arbetade på pressbyråns kontor Tage Lundgren. När jag då inte skrev svar till Calle straffade han ut sig med att rymma hem, kom med en present, en silverbörs han köpt och ville vi skulle förlova oss. Mitt sällskap med Tage ledde till att föreståndarinnan på kontoret blev svartsjuk och försökte få bort mej genom att räkna fel på inventeringarna vid månadsskiftet. Men det klarades upp en dag när jag gick igenom pappren, då hotade hon med att höja ett stort björkvedträ som låg vid öppna spisen. Det blev slut på romansen och jag slutade på pressbyråns kiosk.

Vid den tiden flyttade vi från Karlssons, där vi bott i alla olika enrummare, först nere, sist uppe i ett rum med snedtak. Där levde jag mina tonår och började gå på dans. Blev bjuden på danstillställningar av skolpojkar, gymnasister. Sydde själv mina klänningar, även till mina systrar samt klippte deras hår. Så flyttade vi till Baldersgatan 4 i Baldershage. Där vi bodde så länge som mina älskade föräldrar levde. Där var jag hemma igen, där blev min yngsta bror född, mor var då fyrtiosex år. Jag började arbeta på Nordströms lilla konditori på Storgatan 7, filial till det stora konditoriet uppe vid Nybrogatan, ledig varje onsdag efter fem, annars var arbetstiden från åtta på morgonen till klockan tio på kvällen. Började i köket sedan blev det att servera, expediera underbar konfektchoklad i bitar vackert inslagna i förgyllt papper. Konditorn, son till chefen gjorde den själv i bageriet, nere på gården. Jag bodde hemma hela min tid i Härnösand. Älskar den staden gör jag än och vallfärdar dit så ofta jag kan. Ännu medan far levde, min älskade far, och mor var det mitt käraste besök. Så underbart det var att komma till dem och sitta på kökssoffan, få äta mors goda mat, stekt norrlandsströmming och sik. Far som hade den finaste humor jag mött i mitt liv. Min ungdom var lycklig, det bästa var mitt hem. Arbetet på Nordströms konditori var intressant, att få arbeta för människor, få roa dem, hjälpa dem har alltid varit ett behov hos mej.