Livet gick vidare. Åter i Stockholm tillsammans med en ung kock som var min senaste vän. Vi svalt och frös, inget arbete fanns att få vid den tiden 1932 i februari. Ibland när vi inte hade pengar satt vi i en trappuppgång. Efter en svår tid fick han anställning på hotell Carlton. Stadshotellet i Saltsjöbaden kom att bli mitt öde en tid. Min vän blev god vän med en av kockarna och blev inneboende hos honom och hans fru. Hon var en farlig rival till mej. Det gick en tid, jag reste in på min frikväll för att träffa honom. Snart såg jag deras blickar, deras kyssar i smyg. Det förhållande de inledde var ju bittert för hennes man och mej. Det slutade med skilsmässa för dem. Han kom tillbaka till mej, vi fortsatte som förut. Han hyrde ett rum på söder på Hornsgatan 116, familjen hette Haglund. Jag flyttade dit som hjälp till värdinnan, en sjuklig äldre dam, där fanns även en dotter i hemmet som var vid trettiofem samt herrn. Han var trädgårdsmästare, en lång stilig karl som vi kallade för Aljaskajim. Så hände det sej att vännen min blev erbjuden arbete i Jönköping på Stora hotellet, som kock.
Hans rum hyrdes på nytt ut. Det blev två män, i min ålder, som då flyttade in. Först två bröder, men efter osämja flyttade den yngre som hette Viktor. Harald som den andre hette fick snart en ny kamrat på rummet som hette Herman. Det var den stora arbetslösheten i Sverige. Denne Harald blev jag dragen till. Hans sätt var dominerande, det var nytt för mej. Hade alltid behandlat män och pojkar nonchalant, de fick böja sig för mig. Nu blev jag osäker. Det blev en kamp, vi stred tappert emot varandra psykiskt. Kände att jag förlorade mej själv till denne man. Underlägsen blev jag från början.
Efter ett halvår flyttade vi ihop i ett uthyrningsrum på Västerlånggatan 66 3 trappor upp. Det var i oktober 1933. Vi köpte på aktion en sekretär i mahogny, en ottoman med två järnsängar. Till julen köpte vi ett bord. Han hade då arbetat ett tag på Frejs express, så han hade där fått två stolar av en äldre dam. Jag hade börjat som kaffekokerska på Galleri Modern på Strandvägen Dramatens vackra palats i marmor och guld. Vi var så glada för vårt nya hem. Men så kom efter tre månader ett brev från min vän i Jönköping. Det blev brevväxling i smyg. Men den nya kärleken var starkast.
Harald från Småland fick hela mej med kropp och själ. Vi flyttade på hösten till Johannesgatan, inneboende, det vill säga vi fick dela lägenhet med en arbetskamrat till mej från Galleri Modern samt hennes karl. Dit köpte vi en byrå. Jag var kär och orolig, men det gick bra, vi bytte ringar. Flyttade först till Grevgatan, därifrån äntligen till en egen lägenhet, ett rum och kök på nedre botten över gården Banérgatan 31. Min arbetskamrat Agnes Johansson från Hagalund var vår bästa vän. Vi löste korsord mest på fritiden samt hörde på radion. Jag blev med barn vid jultiden. Så gifte vi oss i mars den tjugonde 1935. Agnes med make Hugo var vittnen. Det var pastor Olle Nystedt som vigde oss i sin bostad vid Oscarskyrkan. Agnes lagade middag, kalvstek med inlagd gurka. Det tog våra sista pengar. Det var bok på sprit då. Vi tog ut tre liter, så sålde vi två. Som gäster hade vi Astrid Haglund med sin man från Hornsgatan 116. De fyra var de vänner vi hade då. Brudklänningen hade jag lånat. Den hade legat i en kartong på en vind hos någon. Den var blekt ljusblå med pellerinkrage. Den var inte ny. Inte en ros eller en liten blomma prydde mej. Men mitt hjärta hade fått ro, från alla kärleksdrömmar. Jag var trygg i min kärlek och väntade ett barn. Fick där i september en son, Åke Sigvard. Agnes var med mej till stöd och hjälp. Hennes man kom på nervhem, så hon bodde hos oss en tid. Jag var då trettio år, min lycka var ogrumlad. Vi bodde kvar där i två år. Så flyttade först min syster Lisa och Gunhild, en kusin hit till Stockholm från Härnösand. Så kom Berta, min andra syster, att bo hos oss en tid. Efter det flyttade vi till Banérgatan 25, B i ett rum och kök fem trappor upp. Det var 1937 på hösten. Harald hade lite jobb på byggen och dels på Frejs express. Berta, som arbetade med mej på Galleri Modern blev kär i en skåning som hette Gunnar Andersson, blev med barn och gifte sig med honom och flyttade till Nybrogatan 7. Så fick Lisa bo hos dem. Agnes flyttade till 31:an efter oss. Agnes man Hugo var på nervhem, dottern Siv var då hemma gick i skolan för att ta realexamen. 1938 kom så Haralds barn och ungdomsvän Erik Johansson, distriktschef på Liv-Thule upp hit från Jönköping. Han var nyss skild.
Så kom kriget, andra världskriget som kom att räcka fem år. Erik hade gift sig med en flicka från Småland. Han hade fått sluta på Liv-Thule och var på Weritha Göta. Han reste som frivillig till finska vinterkriget 1939. Fick en dotter med Signe, sin fru. Hitler var på marsch. Harald kom på kustbevakningen i skärgården. Majken, en syster till Harald som hade bott hos oss en tid var nu förlovad med en pojke från Jönköping som hette Carl Bernbäck, han läste till officer på Karlberg.
1942 börjar Åke i skolan. Jag är med barn igen. Agnes och jag höll ihop. Erik som var skild igen bodde nu i C-huset i 25:an, med en skånska som hette Huldur. Maja Sjögren en annan god vän till oss bodde på Birkagatan med sina tre barn. Vi träffades på 31:an hos Agnes eller hos mig. En fru som bodde i samma hus, Märta, var också en vän samt en fru till i samma förstuga som hette Olga Hellman. Det var vi kvinnor som var kvar, männen var upptagna med bevakning medan kriget i Europa pågick.
